Att äta ute med barnen.

Vissa tycker att barn inte ska få följa med och äta på restaurang. "Dom låter och är skitiga!" Har jag fått höra. Jaha, tycker du det, brukar jag tänka. Oftast så beror ju barnets uppförande på den som uppfostrar barnet... Just saying. Barn är barn. Dom är också människor. Minst lika mycket som vi vuxna, om inte mer undrar jag ibland. Iallafall innan dom blir fullproppade med pekpinnar om hur man ska och inte ska vara. Ibland skrämmer det mig, vad folk säger till sina barn och hur det skapar en person inom dom som kommer växa upp. 

Jamen, nu spårade jag helt ur, kom in på barnuppfostran istället för det jag tänkte skriva om. Men det hör iofs ihop. 

Att ta med sig barnen ut på vad det nu än må vara hör ju till livet liksom. Dom ska ju lära sig hur man gör i alla situationer. Såklart ska man inte utsätta dom för otäcka saker, jag menar vanliga saker, som att gå på restaurang. Alla har ju varit små. Det är konstigt hur fort vi glömmer det...  

Jag har själv 2 barn. Dom är rätt stora nu, 10 och 8 år. Vi går inte ut och äter jätte ofta men det händer. Delvis för att vi bor ute på landet, typ. Tar 45 minuter att ta sig till stan. Dom tycker att det är jätte roligt att gå ut och äta. Lyxigt liksom. Dom kan sitta still och härjar inte runt. Inte hur länge som helst såklart. Det är ju inte som att man kan tro att dom ska palla sitta i 3-4 timmar och äta, det går inte. Jag skulle inte ens begära det av dom från första början. Jag förstår att det spårar ur då, det vill inte jag ha som final på mitt restaurangbesök. 

Sen finns det ju ställen jag inte skulle vilja gå till med mina ungar för att dom ser snett på en för att man tog med sig barnen. Sånt är så jävla trist. 

Och så mycket som vuxna kan grisa ner och bete sig illa ute på restauranger, så undrar jag hur man kan tycka att barn är jobbiga i jämförelse.

Trevlig helg, både till er som jobbar och ni som är lediga! / M

Ps. Jag är hemma och vabbar så det blir inga restaurang besök för oss i helgen, haha! Ni kan pusta ut! :P